Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Krok utstår många vedervärdigheter och växer några tum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrarna utbytte några ord, gnuggade händerna
och snöto sig. Abraham längtade ut.
Äntligen kom hennes nåd. Hon skakade hand
med ingenjören. Nickade åt Abraham.
Jaså, det är vår elev. Å en sån lång pojke. Tänka
sig, att mina pojkar också ska bli sådana där
kaxar på långa ben. Ja, jag ber om ursäkt, men
jag väljer aldrig mina ord, när min man är
närvarande. Det är hans skyldighet.
Ingenjören smålog av artighet. Abraham rodnade
och rynkade pannan. Fru Hyltenius tog plats med
en viss självsvåldig frihet. Hon såg Abrahams
rynkade panna och förundrade sig. Å, herregud
ja, vad unga människor äro lättstötta.
Och ingenjörn tänker köpa Backarna av oss?
Ja, gärna för mig, om Vickberg ger sitt samtycke.
Priset får Björner bestämma. Men inte för lågt,
om jag får be.
Det är för en filantropisk - började ingenjören.
Ja, men jag hör inte till de filantropiska
damerna. Varför sätter sig inte den där unge mannen ?
Därför att han inte vill, sade Abraham och
skrattade. Jag kan inte sitta stilla, för jag har
min fästmö här på gården.
Nej, du store! Vem är det?
Ers nåds syflicka, svarade Abraham med
betoning på alla tre orden.
Ja, men vilken? Det är väl aldrig den religiösa.
Det vill säga religiösa är de båda två. Men den
som är värst? Ja, rynka nu inte pannan, mim unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
