Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fan på teatern. Och så dyker de upp någon
annanstans.
Lågorna bakom Zionsborgs fönster slocknade.
Församlingen vältrade ut och Abraham fick
sparkar och knuffar i ryggen, men han gitte icke flytta.
Gusten vek upp byxbenen och fortsatte:
Och så Elsa. Hon har ju det där att tycka synd
om folk. Det är hennes force. Nå först var det
Evelin, du vet. Och Evelin förde henne till
Hagelin, och nu är det klappat och klart. Hon ska bli
missionär. Inte bland de svarta, bland fallna
kvinnor. Å herregud ja!
Är det det, han vill?
Hagelin? Nää, det tror jag inte. Han bryr
sig inte om fallna kvinnor, för så vitt de inte ha
besparingar. Gula Rosen, du vet, har underhållit
honom. Men nu har han kommit hem med
plånboken full, och nu ska han göra affärer här i
stan. Ja, tänker han upprätta en export av galna
fruntimmer, så gärna för mig. Det är en
nationalrikedom, outtömligare än Kirunamalm och
Norrlands skogar. Men han ska ta mig fan hålla
tassarna från vår sak. Det ska han. Annars -
Annars?
Ja, det blir min sak. - Där har du henne.
Abraham vred sig till hälften om. Försalens låga
slocknade och han såg endast ett ansikte lysa
vitt i den svarta dörröppningen. Då reste han
sig, sträckte sig fram och slog armarna kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
