Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det går ju genom Björner, mumlade direktören.
Häradshövdingen är ju känd för att vara en human
och diskret man.
Jo, sade Aposteln. Han fick bloden åt huvudet,
reste sig och började springa av och an i rummet.
Hagelin vände sig långsamt om och stirrade på
den flaxande Aposteln. Betaniamannen tittade
förstulet fram mellan fingrarna och blinkade, när han
mötte zionistens blick.
Ja, mina herrar. Aposteln stannade och pustade
ut. Ja, jag ska göra det. Men då måste ni förbinda
er, att lämna Backarna åt mig. Jag menar, att vid
en eventuell auktion inte uppträda som köpare.
Det är ingen lysande affär. Men det begär jag inte
heller. Det är alltid så mycket, att jag har säkerhet
för mina pengar.
Lektorn kan lita -
Det gör jag. Men skulle jag märka svek på
något håll - Porslinsögonen stucko fram, vitan
lyste blå med skarpa röda strimlor. Herrarna vet
- vet att jag inte är att leka med.
Åå, lektorn, mumlade Larsson sorgset
förebrående. Hagelin ryckte på axlarna.
Vi fattiga zionister göra inga affärer. Vi skulle
naturligtvis kunna köpa Blekängen av ingenjören,
som i så fall icke behövde några växlar. Men vi
räkna på herrarnas erkänsla. Och jag tror inte att
herrarna ska glömma oss.
Således, sade Aposteln och gjorde en
sammanfattande åtbörd. Blekängen blir herrarnas affär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
