Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På aftonen den fjortonde maj for Abraham till
Björkenäs. J. A. Broms’ gamla droska skramlade
fram över gatstenarna, guppade och neg på
sönderkörda fjädrar, osäkert och vacklande som en
gammal dam med reumatism i knäna. I droskan stod
kofferten och dess ägare satt på kuskbocken
bredvid körsvennen Enok Ebenezar Ohlsson,
styrelseledamot och för tillfället anställd hos Broms &
Krok.
Vid Blekängsbron mötte de kommissarien
Lönrot, som gjorde vackert honnör. Abraham viftade
med mössan, och då den gamla droskan gjorde en
överhalning, ropade han.
Hejsan, Lönrot, jag tror hon ragglar!
Vilket förmådde kommissarien att slå sig på
knäna. Och Abraham skrattade och viftade på nytt
men nu med vänstra handen, vars ringfinger bar
en slät guldring. Det var nämligen
förlovningsdag. Och Abraham var strålande glad, ty Elsa
hade varit glad och snäll och söt som förr. Och
det hade icke yttrats ett enda ont ord vare sig om
Björkenäs eller om bönhuset. Och ingenjören hade
givit Elsa tusen kronor till utstyrsel. Början var
således gjord och Zion till hälften slagen ur brädet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
