Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nja. Jag får väl hoppas, att pappa inte tar det
alltför hårt. Det låter åtminstone inte så, tycker
jag. För resten är det mitt fel. Hade svåger
Holmin fått råda, så hade det här eländet aldrig blivit
av. Men jag förstås - Idiot!
Tja, tja, av skadan blir man vis, tröstade Blenda.
Inte rår du för, att du är ung och dum. Men nu
stannar du väl på Björkenäs? Tills vidare -
Tills i vår, om ni tillåter, innan dess har jag
nog fått någon plats.
Som du vill.
Hon duade honom. Hon duade honom i
sängkammaren, i salen, inför allt folket. Det plågade
Abraham. Men det tycktes icke väcka anstöt eller
ens förvåning bland folket. Det var nu en gång
seden på Björkenäs att ingenting hemlighålla.
Åtminstone icke detta.
Skolan hade börjat, och gossarna Hyltenius
bodde i staden. Brukspatronen hade rest till
Tyskland för att genomgå någon ny patenterad luft- och
vattenkur. På återvägen skulle han besöka sin
mor och möjligen stanna över julen. Abraham
var således ensam herre på täppan. Det hände en
gång, att en av drängarna kallade honom hans nåd.
Då blev Abraham ursinnig.
Din drummel! Vet du inte, att jag är inspektor!
Nää, svarade drängen och dolde ett flin.
Spektor ska väl han vara Halling -
Abraham kände sig inringad. Nattvak och oro
gjorde honom känslig, gav honom efterhängsna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
