Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hemma möttes han av fru Enberg.
Hjärtanes herr Abraham. Här har varit så
bedrövligt. Inte ska herr Abraham ligga borta i
torparstugorna. Det blir bara så svårt och
tungsamt för oss andra.
Och efter den dagen blev Abraham viss på, att
hustomten spionerade. Överallt dök det gråa, ilsket
grinande gubbansiktet fram. I skogsbrynet, vid
milan, bakom halmstacken, ur höet i ladan, överallt.
Och alltjämt grinande.
Vad tusan skrattar inspektorn åt? Det är då
ett förbannat sätt, att jämt gå omkring och flina
åt folk -
He, he, he, gluckade gubben. Det är väl de här
förstås - Och han pekade på ett par gula betar,
som sköto fram ur överkäken. Inte har jag nåt
att skratta åt, som vasken är ung eller grann -
En dag hade Abraham smugit sig upp till
jaktstugan. Det regnade stritt, och plöjningen hade
måst inställas. Abraham sträckte ut sig på britsen
och låg och stirrade i taket. Det jämna, silande
plasket sövde, men var femte minut kom en stormil,
rytande, visslande i stockarnas speleverk, skakande
stugan och britsen. Abraham sträckte på sig,
gäspade, rullade runt och rullade rätt. Han var
tanklös och lycklig. Beklämningen, tröttheten,
tvångstankarna måste för en stund giva vika för kroppens
sunda styrka, ungdomens glädje utan orsak. Där
skulle han ligga hela natten, sova och gäspa. Fan
i allt annat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
