Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när Abraham slumrat några minuter, spratt
han upp ur sömnen. Månen upplyste rummet. Och
nu låg taket över honom. I det vita svaga, ovissa
skenet hävdes och sänktes taket för varje andetag.
Han gjorde en rörelse för att kasta sig ur sängen.
Hon höll honom.
Nej du, nej du, viskade hon mellan sammanbitna
tänder. Han slet sig lös och satte sig upp i sängen.
Han stirrade ut i månskenet, slöt långsamt ögonen
och andades djupt. <
Här luktar, sade han.
Plötsligt rev han till sig kläderna och drog på
sig plaggen. Med djupt böjt huvud och krokiga
knän gick han bort till fönstret och stötte upp
ventilen.
Han såg ned i trädgården. Skuggan av
fruktträdens grenar låg i ett svart nät över det
frostsvedda gräset. Syrenhäcken kastade skuggor som
en rad av jättestora benrangel. Och bortom häcken
kantades den blågrönskimrande ängen av skogens
skugga, mörk och djup och tyst. Abraham rev
upp det klistrade papperet, öppnade hela fönstret
och sträckte sig ut.
Han såg en stor mörk, kullrig skugga röra sig
av och an i syrenhäcken. Och han fick lust att
stiga ned till den vandrande skuggan.
Han smög sig förbi sängen och såg Blenda,
skimrande vit. Han drog över henne täcket, tog
hennes huvud mellan händerna och kysste pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
