Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tystnade, och de började vandra av och an
i trädgården. Abraham kände, att han ingenting
behövde säga, att den andre ville tala ensam. Och
efter en stund fortsatte Per Hyltenius.
Det är ett ganska egendomligt liv jag har fört.
Under många år. Jag har varit som en fånge här,
okär för alla, mest för henne. Men likafullt fjättrad.
Folk har gjort narr av mig, det vet jag. Jag hade
ont av det till en början. Dock icke så mycket. Vad
som höll mig kvar, var ju gossarna. Först och
främst. Men jag vill icke göra mig bättre, än jag
är. Det var också maklighet, som band mig. Jag
är av begynnelsen tung, ovig, maklig. Jag hade
det bra, behövde icke arbeta, icke oroa mig. Jag
stannade.
Han gjorde en tvär helomvändning. Abraham
följde, oviss.
Det var skam, det var försoffande. Kanske hade
jag ännu något som höll mig, åtminstone de första
åren. Ett slags hopp. - Men jag var sannolikt
icke nog dum, att hoppas länge -
Detta om mig. Nu har jag således kommit hit
en sista gång för att så snart som möjligt och för
alltid lämna Björkenäs. Att jag träffat er är en
slump eller kanske en fingervisning. Ni är son av
min käre vän. Jag kan säga min ende. Åtminstone
den ende, som ej gjort narr av mig.
Åter gjorde han en tvär vändning, nästan som
för att komma ifrån den, han talade med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
