Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hästhovarna trummade revelj på den hårdfrusna
vägen, dogcartens höga, spensliga hjul surrade
som insektsvingar ned emot staden. Ur brädhögar
och bråten stucko tjogtals smutsiga Blekängsungar
upp sina huvuden och glodde häpna på de stolt
vajande plymerna.
Och kommissarien Lönrot gjorde fint honnör.
Ty det var i alla fall Björkenäsnåden, Roger
Bernhusen de Sars’ dotter och en mäktig
brukspatronessa som körde över Blekängsbron, den
urgamla gränsen mellan stad och land.
Och alla de Blekängsmadammer, som hava sitt
bo vid den kungliga Sofiagatan, skyndade fram till
sina väl igenklistrade fönster och tryckte trubbiga
näsor och rödfnasiga kinder mot glaset.
Där for hon! Sicket as att vara utstyrd och
grann! Och köra själv gubevars. Som om hon inte
hade en karl för vart finger, vilket är mer, än en
anständig kvinna bör hava.
Och Blekängsmadammerna tuggade sina
förklädesband och tittade djupt i burken med kaffe
och cikoria, den kära, ständigt sinande burken!
Men i Garvarebrunnsgränd tog dogcarten törn
mot en ölskjuts, var nära att stjälpa, kom på rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
