Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Benbé i paradisets rännsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men den vackra kanadensiskan behagade honom i
själva verket alldeles för mycket. Han hade inte
lust att inlåta sig i kurtis med ett fruntimmer, som
han verkligen tyckte om. Han var för fattig.
För att undvika sin förtjuserska höll han mest
till på gatan, satt vid rännsten.
Frånsett den något obekväma ställningen hade
han det bra nog. Bakom honom sträckte sig en
oändlig rad av noaks arkliknande hus som så att
säga lågo förtöjda med stävarna mot asfalten.
Vägen liknade mera en palmlund än en gata.
Brokiga fåglar åt vilkas skönhet naturen ägnat så
mycken skicklighet, att man kunde tro dem
konstgjorda, lyste under de mörkgröna palmbågarna.
Kolibrier roade sig själva och Benbé genom att stå
stilla i luften framför praktfulla blommor. Barn på
rullskridskor och sparhjul, jordiska änglar så till
sägandes, körde över trottoarsittaren bakifrån och
framifrån och från sidorna, beredande en
stimulerande omväxling. Äldre herrar, vördnadsvärda
patriarker, beväpnade med golfklubbor gledo förbi
i sina bilar. Han vinkade åt dem: de stannade och
frågade vänligt om han ville följa med. Vidare
frågade de honom om inte vädret vore vackert och
Kalifornien paradiset. Han tog på sin ed att
Kalifornien är paradiset och att det är en
njutning och en ära redan att få sitta i paradisets
rännsten. De gamla herrarna drogo nöjda vidare.
Andra bilar kommo lastade med unga flickor iförda
vackra baddräkter. Benbé vinkade och flickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
