Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Negern Longfellow ger lektion i modern psykologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill att de ska se. Jag ska visa dem, vad Jac
Tracbac är för sorts människa till själ och moral.
Han fyllde åtta de största salarna i bungalown
med gamla tavlor och marmorgubbar och trägubbar
och järnbråte och böcker och andra lämningar av
en död och vördnadsvärd kultur, som man plär
säga. Sen beställde han en konstprofessor från
Boston, för att ordna och förevisa och hålla tal
för de horder, jag släpper genom grindarna.
Professorn sa, att det var den mest kompletta och
konsekventa samling han sett i Staterna näst
Mogens J. Piergans – inget gammalt skräp utan
prima kurant vara med de allra sista finesserna
beträffande maskhål och mögel och tocket.
Men ändå, master Borck, var det en dumhet,
fortsatte Longfellow och tände sin andra cigarr.
Kain hade tänkt för mycket på konsten och för
litet på moralen. Jag hörde ärevördiga
mormonpredikanter yttra att de knappt kunde undgå
köttets anfäktelse vid anblicken av forntidens
sedefördärv och renläriga prohibitionister kunde
sannerligen inte känna sig uppbyggda av att se
holländskt lantfolk ideligen tömma krus, slå
krokben och bete sig som grisar. De sa, att en
människa som dagligen vistades bland styggelsen till
sist skulle falla offer därför. De sa att miljö och
exempel skapa karaktären och att de nu hade
någonting högklassigt att berätta för sina åhörare.
Så sjöngo de lärde, förstår ni, och populasen
stämde in i refrängen. Den ende, som levde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
