Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Clownens jude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en utdragssoffa, ett par pinnstolar, en liten bokhylla,
ett skrivbord av furu, fullt med inristade initialer
och gubbar. Tracbac satt vid bordet och lät
fingrarna kila av och an över skivan och bokstäverna
– han liknade nästan en blind som försöker att
läsa med fingertopparna. Jag hade hjärtat i
halsgropen, det kan jag säga er och jag vet inte, hur
länge jag fick vänta på svar. Till sist sa han lugnt
och lågmält: Ni har alldeles rätt. Min konst passar
bäst för svinslaktarna i Chicago. Den är
utspekulerad för dem och deras gelikar. Min konst är av
det slaget att den måste betalas mycket, mycket
bra, om det överhuvudtaget ska vara någon mening
med den.
Så sa han och jag dröp ut som en mus droppar
ner i sitt hål. Från den stunden var jag säker om
två ting: syndikatets välvilliga förtroende och Jac
Tracbacs kyliga motvilja eller kanske förakt. Min
ställning hade blivit säkrare men inte angenämare.
Abel Rush smålog med nedslagen och
fundersam min som om han i sitt stilla sinne vägt
vinsten och förlusten. Emellertid sticker det egna
kära jaget snart fram ansiktet i en ungdoms
tankar och Benbé började åter fundera över sin egen
ställning. Sekreteraren måste naturligtvis ha någon
avsikt med att locka honom till grindstugan. Rush
föreföll en smula nervös och obehaglig till mods;
hans läppar rörde sig, som om han talat invärtes,
kanske överläsande en läxa. Pojken Hiawatha
syntes stilla och djupt försjunken i synd och sylt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
