Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Labyrinten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Longfellow svarade: Lägg er inte i mitt trassel.
Så länge jag inte lägger mig i ert så kan ni
tryggt hålla er norr om tröskeln till de svartas
världsdel sir –
Utmärkt! skrek clownen. Men var är min käre
vän Rush?
Gå genast ut till honom, viskade Benbé
upphetsad. Jag har gett er mitt hedersord att inte
visa mig. Ljug så bra ni kan.
I hans oförbätterliga pojksjäl flammade den
ädlaste entusiasm för lögn och list. Abel Rush
torkade svetten ur pannan och steg hastigt rakt
fram mot det dansande stoet. Utmärkt! ropade
clownen, förtsatte därpå hövligt och torrt: Söker
ni mig, mr Rush? – Sekreteraren skakade på
huvudet. Redan hunnen utanför grinden vände sig
Tracbac i sadeln och sa:
Vet ni av att min nevö varit här? Det vet ni
naturligtvis eftersom ni vet allt. Jag såg honom
bolla med sin hatt på jasminvägen. Han var vid
gott humör. Jag bad honom inte stiga in. Han
behövde mig inte. Nå ja, nu rider jag till hans
bostad. Ödet får avgöra. Är han hemma – utmärkt.
Träffar jag honom inte – också utmärkt. Ödet
har talat och då är allting utmärkt. Farväl.
Farväl. Farväl, mumlade Benbé som stod och
lyssnade vid fönsterspringan. Det är en katten så
fin chans som rider från mig på det där svarta
stoet. Farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
