Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Labyrinten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ni har i alla händelser visat er vara en person
som fäster någon vikt vid hedersord och det är
redan mycket det.
Hör! Hör! hojtade clownen och viftade med
händerna över sitt grinande ansikte. I avskedets
bittra stund ger han sin efterträdare de amplaste
lovord. Ack vad dessa ädelsinnade unga judar
ändå är förtjusande.
Han tog några höga språng ut genom grinden
och fram till sekreterarens bil. Han öppnade
dörren och bugade fjäskande:
Glad åt ert besök, mr Rush. Tyvärr förrinner
er dyrbara tid under ett alldeles penningfritt
samtal. Välkommen, välkommen igen när det blir sju
torsdagar i veckan. Inte en dag senare sir.
Abel Rush ryckte på axlarna; i det han gick
förbi sin nyvunne vän Benbé, viskade han hastigt:
Ni kan bara göra mig en tjänst – stanna hos
honom.
Utan att låtsas om den bugande clownen sprang
han upp i bilen och startade. Tracbac dröjde några
sekunder, handen lyftad till vänlig viftning.
Därefter återvände han hastigt till Benbé och tog
honom under armen men släppte ögonblickligen
sitt tag då han förnam en viss ovillig tröghet i
ynglingens kropp. Han gick raskt mot bungalown i
det han sa: Kom med. Jag vill visa er huset, vi
ska se ut en bostad åt er.
Benbé följde förbryllad, tveksam, olustig.
Ehuruväl han på ett eller annat sätt gripits av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
