Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Brist på hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utseende, hans fnoskigt vänliga och tjänstvilliga
sätt, den uppenbara redbarheten i hans karaktär
och icke alltför uppenbara förstånd hade gjort
honom populär bland journalisterna, enkannerligen
gröngölingarna, som med oförfärad energi söka
slå sig fram på banan, och som i en rödhårig,
grinande bondynglings naivitet finner någonting
besläktat med sitt eget ännu ej förgiftade väsen.
Pech gjorde sina principaler stora tjänster genom
att ständigt låta sig luras, kullpratas, pumpas in
i märgen av finurliga unga journalistämnen, som
gladde sig grymt över den enfaldige pojkens
indiskretioner. Emellertid visade sig dessa
indiskretioner liksom sagans guld vid dagsljus blott vara
visset löv.
Doktor O’Henny sa:
Varför skulle Jac bli upprörd? över vad? över
vårt oskyldiga besök. Det ska för mig som läkare
bli ytterst intressant att ia[k]ttaga detta anfall av
upprördhet, ifall det kommer. Jag blir kanske i
tillfälle att bilda mig ett omdöme om hans
nuvarande hälsotillstånd –
Ni – ni – degenererade pojklymmel, utbrast
Siv, ni vet mycket väl att Jac är hundra gånger
mer själssund än ni, apachetyp. För resten är ni
dagos och halvblod allesamman, fnös den
uppretade lilla zigenerskan och kliade sig kraftigt i
knävecket. Och om ni bara understa er att reta Jac –
I själva verket var hon vansinnigt rädd för den
unge man, som hon växelvis kallade »degenererade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
