Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Hobby och handske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en så ung man som ni. Med mig är det en
annan sak. Jag närmar mig sextiotalet och efter
allt vad jag genomgått kan jag gott säga att jag
är en uomo finito, en man utan framtid. Min plats
lämpar sig för en åldring. Jag är en sorts major
domus, en överhovmästare som tjänstgör vid några
högtidligare tillfällen. Det är inte ansträngande.
Dessutom tycker Tracbac om mig, därför att jag
är en gammal knekt, som insupit åtskilligt med
krutrök. En av hans många skräckidéer är den, att
han en vacker dag ska bli stucken i ryggen av
någon illasinnad person. Därför känner han det
tryggt att ha en pålitlig gammal krigsbuss till
gårdvar. För mig är det en passande
reträttplats men för er, unge man är det här stället
olämpligt. Laga att ni kommer härifrån, ju förr
desto bättre.
Lättare sagt än gjort, tänkte Benbé och suckade
invärtes. Han led åter av den deprimerande
sjukdom, som så ofta hemsöker personer av hans
obetänksamma läggning – penningbrist. I en
stund av ärlighetens och hederns triumf hade unge
Benbé, som återfått den famösa checken av
Longfellow, rivit densamma i tu stycken och överlämnat
den åt sekreteraren mr Rush. Nu skulle han alltså
se sig tvingad att åter vända sig till denne av
hans stolta gest imponerade sekreterare och tigga
om nya dollars. Han sa buttert:
Innan jag sluppit in i den här labyrinten visade
det sig jämförelsevis lätt att träffa Tracbac. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
