Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Konsten att sälja känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skickligt kunde övergå från verklig ångest
till en gamängartad lustighet ryckte han på axlarna
och svarade buttert: Ack din toka, den lyckliga
svansen bekymrar mig aldrig. Jag är av naturen
komisk, en riktig lustigkurre och rogdocka. Det är
blott omständigheterna som givit mig ett stänk
av tragik.
För resten talade han ogärna om sina
uppträdanden. Han skämdes – fast ingalunda över
sitt stånd eller sin konst. Tvärtom var han i
allmänhet mycket stolt över de figurer, han skapat
och när han någon gång bläddrade genom sina
scenfotografier fick hans ansikte ett uttryck av
högst naiv belåtenhet. Han sa: Ja, det var allt en
hjärtans lustig gubbe det där – jag undrar om
folk förstod, hur fin den gubben var? – Det
tålamod, varmed han uthärdade Sivs »sittningar»
visade också hans intresse för dessa komedifigurer.
Han gav henne en massa råd och anvisningar och
kunde gräla förskräckligt och pedantiskt om han
tyckte att hon missat en karaktär.
Till Benbé, som ganska trulig gick omkring
och väntade att Fredrik den storesittningen skulle
få ett slut, sa Tracbac:
Gå inte där och sura. Jag har något att säga dig
men du får ge mig tid. Sen släpps du ut ur ditt
fängelse. Lärkan utan tvång och bur prisar skönt
sin lott i dur. Det är inte Axelsson, det är tante
Amelie som hade en småbarnsskola i Wadköping.
Hon gick ner sig på isen och drunknade, stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
