Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. »Fästeman och fästemö gå i stan att sopa snö. Fästemö och fästeman gå i stan att sopa sann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vore kanske också det bästa för alla parter.
Åtminstone för dem båda, Lillemor och flickan.
Men jag kan inte längre. Det har blivit en fix
idé hos mig. Hon är min och jag vill ha henne jag
måste ha henne. Hon är min dotter och kanske att
det är en fix idé men jag vill inte längre vara utan
henne -
Minut efter minut efter minut sutto de alla tre
tysta, Tracbac orörlig som om han tålmodigt lytt
målarinnans maning att behålla sitt uttryck: Siv
ivrigt arbetande: Benbé rullande tummarna och
med en överjordiskt obesvärad min som skulle
dölja hans häpnad och förvirring. I själva verket
var han så häpen, att han inte förmådde tänka
någonting alls. Han tänkte för ögonblicket blott
i bilder och bilderna voro rena minnesfotografier
av Sannagården och dess folk. Plötsligt såg han
sig själv tränga sig in i denna lilla förtroliga krets
och spränga den. Det föreföll honom fullständigt
orimligt.
Clownen sa:
Jag ser, vad du tänker. Det är omöjligt. Nå,
jag har själv sagt dig att jag tror mig ha en
chans på tusen. I varje fall är den chansen
förknippad med dig. Jag kan själv inte resa dit över.
Även om jag försökte och lyckades slinka dit utan
uppståndelse så skulle jag i alla fall dyka upp
som ett stort frågetecken på Sanna gård. För
resten skulle jag inte lyckas slinka över i tysthet.
Syndikatet och pressen skulle slå på stortrumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
