Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. »Fästeman och fästemö gå i stan att sopa snö. Fästemö och fästeman gå i stan att sopa sann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otänkbart? En ung flicka vill gärna ut i världen
och se sig omkring. Inte sant? Nog är det så?
Det kan åtminstone vara en möjlighet. Du säger:
onkel Jonathan skulle helt säkert bli förtjust -
Han böjde sig fram och smålog trött, han
skakade på huvudet och upprepade:
Onkel Jonathan skulle helt säkert bli förtjust.
- Det finns ju en del lögn i ditt uppdrag,
Benjamin, men i gengäld får du också säga många
sanningar.
Nåå, vill du eller vill du inte?
Benbé satt där och funderade. Sanningen att
säga hade clownens berättelse om sitt förhållande
till fru Lillemor givit hans ungdomliga och
tämligen naiva sinne ett duktigt klubbslag, som pinade
och verkade förvirrande. Han pressade hårt
samman käkarna och teg några sekunder, därpå
svarade han:
Ser ni, jag har ju varit så gott som barn i huset
hos Längsälls. Och jag tror inte jag skulle stå ut
med att veta att hon - att fru Lillemor - att
hon visste eller bara trodde - att ni berättat -
Clownen ackompanjerade hans ord med små
nickningar. Han funderade mycket allvarsamt. Ett
litet löje gled fram i ena mungipan.
Han sa: Hör på min gosse. Du skall ingenting
säga till fru Lillemor, naturligtvis inte. Du ska
bara berätta om mig så som jag sagt dig och
tala om hur ensam jag känner mig. Om då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
