Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Clownen störtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bryta nacken? Nej, tänk så roligt är det ändå
inte att förarga folk. Det var ren olyckshändelse.
Siv genmälte en smula kärvt och misstänksamt:
Var det också en olyckshändelse att du skickade
bort barnen och att du glömde kalla på
Longfellow.
Barnen! Barnen? utbrast clownen otåligt. Skulle
jag kanske riskera att dimpa ned i skallen på
någon av ungarna? Och säkerhetslina tål jag inte
heller. Jag gjorde min lysande debut som clown
genom att hänga en man i en säkerhetslina? Ska
jag göra min sortie genom att hänga mig själv?
Vacker början, vackert slut, härlig bana. Nej, men
jag medger att jag gjorde orätt i att gå upp. Jag
var trött, jag var nervös, jag hade sovit mycket
dåligt.
Kan du också säga varför du var nervös och
varför du sovit illa? fortfor Siv i samma stränga
ton just som en mor den där utfrågar sin son
om något ofog. Tracbac låg en stund tyst och
stirrade upp mot taket. Och han sa till sist
lågmält:
Om jag kan säga varför jag var trött? Jo,
Siv lilla, det kan jag. Men jag vill inte.
Han slöt åter ögonen och antydde med en
åtbörd att han ville vara i fred. Senare på dagen
fick Siv en mycket obestämd och oviss förklaring
av hans ord. Hon berättade yttrandet för Abel
Rush, som snart svarade eftertänksamt och
misslynt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
