Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Människan dör, hennes handling lever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill säga dig att hon är rätt misstänksam,
vilket ofta vållar bekymmer. Hon tror att hon blir
sedd över axeln och utsatt för drift. Du måste
vara mycket försiktig när du skämtar med henne
och i övrigt i ditt sätt att uppträda mot henne
så att du inte väcker denna misstänksamhet. Hon
har ett uttryck som hon ofta använder: Det anade
jag. Då kan man nästan alltid vara säker att
hennes misstänksamhet är med i spelet och då bör
man helst säga: nå vad är det nu för dumheter
du funderar på? — eller liknande fast naturligtvis
en smula raljerande. Längsäll brukar som oftast
det sättet och faktum är att han alltid lyckas. Då
talar hon om sin misstanke och man raljerar bort
den, ifall den råkar vara alltför tokig eller ock
framför man saktmodigt förnuftiga och allvarliga
tankar. Då skall du märka att det är alldeles
som om man löste upp en hårdknut. Hon blir
genast så mjuk och god.
Ja, nu är det redan sent och postväskan går
tidigt i morgon. Jag har gett dig några
antydningar om hennes karaktär. Mycket kunde och
borde naturligtvis tilläggas, men du får ju själv
se till att du lär dig förstå flickan så gott du
kan. Någon elak människa i vanlig bemärkelse är
du väl knappast och i det här hänseendet skall du
väl ock mäkta visa prov på en smula pliktkänsla.
Alltså har jag nu skrivit om Sanna-Sanna.
Beträffande hennes hälsa som tidvis inte är god, har
jag givit Benbé utförliga föreskrifter, jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
