Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Människan dör, hennes handling lever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För resten var det fullkomligt riktigt att ingen
av bröderna kunde infinna sig. Den ene låg på
en gammal schaggsoffa, den andre satt bredvid
honom och strök sin kamrat och trätobroder då
och då över kinden. Ibland slog han ut med
händerna och vred huvudet åt höger och vänster som
om han velat säga: Ja, mina damer och herrar,
så här kan det verkligen hända, när det vill sig
illa. Vem rår för det? - En läkare som i all
hast tillkallats för att konstatera dödsfallet, vände
nu sin uppmärksamhet mot den andre clownen.
Han tyckte inte om hans min och nästan utan att
Jac märkte åtgärden gav han honom en kraftig
spruta morfin. Redan halvsovande fördes han till
sitt logi.
Tracbacs nervhälsa tycktes till en början
fullständigt undergrävd. Efter några månaders vistelse
på en klinik blev han likväl så pass återställd att
han kunde resa till en kurort i Florida för att
fortsätta vilan. Här uppsöktes han av direktören,
som föreslog nytt kontrakt. Han sa: Ni var så
storartad den där sorgliga kvällen, att jag själv
knappt kunde hålla händerna stilla. - Nå ja,
svarade Jac trumpet, det är ju möjligt. Men sånt
presterar jag inte med mindre jag är skrämd
och förtvivlad. - Nå, då får vi väl se till att
skrämma er då, skämtade direktören. Ur skämtet
uppväxte emellertid Jac Tracbacrepertoaren med
dess i olika former återkommande skrämselinslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
