Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Saltomortal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
York lockar. Här finns inga nöjen. Hon vill dansa
- tralala -
Han gjorde några piruetter i sin lysande
ensamhet och grimaserade ännu värre, då det sjuka
benet smärtade. Slutligen kom han under sin
ljusbringande vandring till »farmors» rum. Även de
upplystes. Han stannade framför sitt skrivbord.
Där i lådan låg Lillemors brev. Han hade inte
sett det sedan den dag det kom: han hade till
och med tappat eller förlagt skrivbordsnyckeln.
Men där låg det i alla fall, instängt men fullt
livskraftigt och verksamt så till sågandes. Han
knackade med hård knoge tre gånger på
bordsskivan, han sa beskt:
Du är hård, Lillemor, det är vad du är. Hård
och tre gånger hård. Nu har jag offrat Siv för
din skull. Gott, gott. Du ger mig Sanna i stället.
Utmärkt. Vi halvera, vi halvera. Men hård är
du. Utmärkt, alldeles utmärkt.
Som för att protestera mot denna hårdhet och
skämma ut den släckte han ljusen i
farmorsrummen. Överallt skulle det brinna, men inte där.
Brevet kunde få ligga i mörker.
Slutligen tog han med en viss bävan sin
tillflykt till Sivs rum. Han smög sig in helt
modstulen och ändå med en skygg förhoppning
att finna någonting tröstande, kanske en
brevlapp på skrivbordet eller dylikt. Hur noga
- nästan som en detektiv - han än
genomletade den lilla våningen, fann han intet. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
