Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handklappningsmaskineriet åter i gång. Undras hur många
hästkrafter som förbrukas. Där ha vi Jac, hans dotter
och hans sekreterare. Jac leder sin dotter vid
handen. På duken skrivs Jac och hans dotter. Nå,
det här är inte riktigt i Jacs stil, tycker jag, men
det kan ju vara bra ändå. Det är i varje fall
publikens tanke. Vad är det nu då? Johnny, vad
är det där för spektakel? Å, det må jag säga
var raskt marscherat. Det är ett trettiotal unga
damer ur kvinnoklubben som i samlad trupp träder
in på arenan för att hälsa Jacs dotter. En charmant
rosenbukett överlämnas. Miss Tracbac synes
förtjust men ingalunda överraskad. Nu intaga de
unga damerna graciösa attityder och stämma upp
en sång. Johnny, vad sjunger töserna? Så. De
sjunger under utförande av vissa plastiska rörelser
Home, sweet home. Nå ja, den här jättecirkusen
liknar ju inte särdeles ett hem men välmeningen är
densamma och publiken synes djupt gripen. Det
hela är rörande. Jac har krupit bakom
sekreteraren och förefaller inte särdeles tacksam. Kanske
hade han önskat fira återseendets glädje på ett
mindre publikt sätt. Men det hörer ju yrket till,
käre clown. Hans dotter tycks däremot vara i sitt
ässe. Hon mottager hyllningen på ett mycket
värdigt sätt. Man skulle nästan vilja säga att hon
visar större scenvana än sin stora pappa. Nu sätter
sig Jac vid bordet. Hå hå ja ja, nu ska vi väl tro
att den här stämningsfulla episoden är över och
jag lämnar ordet åt Jac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
