Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängde inte utan en annan — vi spisade en
gång med välbehag råttor. Vi visste inte att det
var råttor. Vår stackars cirkusmamma hade
ingenting annat att ge oss. Hon stuvade dem som
kaniner och vi åt och mådde bra. Hur de smakade,
har jag glömt. Jag vet inte om jag bör klandra
henne, stackars lea gumma. Hon hade ändå tre
stora hundar, som hon kunde ha slaktat. Men se de
var dresserade, de gjorde konster, de voro ett
nummer, de fingo leva. Det är alldeles som jag — jag
gör konster, jag är ett nummer, jag får leva.
Tills vidare! Här har jag ett annat kapitel nummer
tre — där frågas om clownen bör vara mycket
ödmjuk. Härpå svaras obetingat ja. Motiveringen
är den att man förlorar så mycket genom att vara
stursk. Man kan till exempel aldrig förstå en
människa som man ser ned på. Och vad ska en
stackars clown leva av, ifall han inte förstår andra
människor och framför allt de ringaste? Det vore
rena rama andliga svältdöden, det. Det händer oss
cirkusartister inte så sällan att vi bli sedda över
axeln. Nå ja, nuförtiden har jag inte mycket att
klaga över i den vägen — men förr. O, vad det
var många bättre människor som såg ned på mig.
Sicken en lus, sicken en lump. Då tänkte jag: du
kaxe, vet du väl vilken förlust du nu gör? Du
förlorar tillfället att förstå och fatta Jac Tracbac
— ja på den tiden hette jag Stall-Nathan för jag
skötte stallet åt en cirkus i Topeca och min fästmö
hette Mary-Ann fast vi aldrig blevo gifta därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
