Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visselpipan just som ett löfte att mästerclownen är
förbrukad och kan gå ut i ryttargången den mörka
bakom mig, och dölja sig och torka svetten.
Skallra, clown, skallra.
Dallra, hjärta, dallra.
Jo — jag har ju inte valt den fula gubbens roll
för att skrämma barn och dårar, tvärtom har jag
skrämt mig själv för att barn och dårar skulle
få tillfälle att skratta åt skräcken. Det var min
uppgift. Lär folk skratta åt skräcken, bröder
clowner — envar efter sin metod. Där har ni er
uppgift!
Och åter kommer jag till ett kapitel som gör
mig betänksam. Titeln lyder: clownen och
kärleken. — Nå, vad sägs? Vad kan en clown skriva
om kärlek? Det är väl allt så där lite tjohittlaha!
Va? Nå, herrarna tål vad de få, men jag pauserar
en minut för att låta alla sederena och blygsamma
damer avlägsna sig. — Herr direktör, törs
jag fråga, har många gått —?
Direktören. Inga, Jac, inga.
Jac. Tack för det lilla Inga!
Clownens kärlek är liksom allt hos clownen
funtat av övning, beräkning, gymnastik. Hjärtat
måste hållas i form. Precisionsarbete kräves.
Liksom vid vissa skjutövningar instruktörens
oregelbundet och tätt upprepade »nu» — på en tiondels
sekund måste följas av skottet, så skall ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
