Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. När fyrverkeriet slocknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE KAPITLET.
När fyrverkeriet slocknar.
Efter föreställningen åt Tracbac kvällsvard på
Auditorium Annex i sällskap med sina närmaste,
Siv, Sanna, Caroline, Benbé, Denny och Abel Rush.
Clownen hade hastigt repat sig efter den nervösa
krisen men förblev till en början butter, nedslagen
och mycket skamsen, just som en skolpojke efter
misslyckad examen. Men bäst han satt och stirrade
ned i sitt isvatten — hans gäster drucko
champagne — lyste han med ens upp, som om han
funnit ett förlösande svar på en svår fråga. Han
vände sig till Abel Rush och yttrade med
spjuveraktig min:
Abel min gosse, jag trodde mig vara en
bekännare. En lilleputtbekännare visserligen. Bara
högfärd, bara högfärd. Jag är clown. Ordna saken
till i morgon bitti —
Det var tydligen en befallning men det krävdes
onekligen Abels skarpsinne och kännedom om
Tracbac för att tyda den. Emellertid litade Jac
blint och med full rätt på sin sekreterare.
Pech, den rävröde bondpojken från Kansas, hade
denna afton ett synnerligen lätt arbete. Trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
