Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. När fyrverkeriet slocknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O´Henny, berömd neurolog och specialist på
sinnessjukdomar.
Och festen förlöpte, glänsande och tragiskt. Vid
grinden stod den väldige Longfellow, rullade vilt
med ögonen och skakade sina knutna nävar lik
en vredgad svart trollkarl, som nedkallar
förbannelse. Botanen var skövlad, aporna utsläppta,
maskinerna vid Konstgjorda forsen förstörda. Vad
skulle han nu visa nyfikna turister, varmed
övertyga dem om hans husbondes storhet och
moraliska renhet?
Vid svarta porten åter stod clownen i den
granna dräkten. Vid ena sidan stod apan, höll
honom troget i hand och på sin andra sida hade
han världsdelens vackraste halvblod. Siv, oroad
av hans ord om Sanna och röstens strävhet, viskade
till honom: Och hur blir det nu Jac? Tror du
verkligen att du kan —
Härda ut, tänkte hon säga men avbröt sig.
Clownen funderade några ögonblick, mumlade
buttert:
Jag är ju karl, eller försöker vara. Vad jag
tagit på mig, får jag bära.
Efter några ögonblick sa Siv tveksamt: Och
om du blir trött, uppretad, utledsen, tror du inte
att flickan kommer att märka —
Åter tystnade hon mitt i meningen. Clownen sa:
Du menar att jag inte ska kunna dölja min
missstämning? — Siv nickade. Clownen tog sig en
lång funderare. Så släppte han apan som hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
