Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för det fjärde tyckte hon att gycklet gick
alldeles för långt. Hon ansåg, att han borde snäsa
av jäntorna i stället för att stå där och se dum ut.
Hans enfaldiga beteende måste verka irriterande
även på en likgiltig åskådare. Hon kände ett
oavvisligt behov att inskrida och göra slut på
det dumma upptåget -
I detsamma vred den förhånade ynglingen lite
på huvudet och sände henne en nästan förtvivlad
blick som sporde: Skrattar du också? - Blicken
gjorde honom inte mindre löjlig. Den ömkliga
hjälplösheten och tafattheten hos en så självsäker
herre var ytterligt skrattretande. Likvisst skrattade
hon inte. Inte heller inskred hon.
Ty just då, just i den sekunden, fick hon en
tanke som ehuru klar och redig ej tycktes stå i
logiskt samband med föregående funderingar eller
med den burleska scenen.
Hon tänkte:
Om jag än lever i hundra år och om jag varje
dag i mitt liv möter en man, som är bättre, klokare,
starkare, skönare än de män jag mötte i går, i
förrgår och förrgårsgår, så komma alla dessa
hundra och tusen män icke att betyda någonting
för mig. Men han, som står där, kommer att
betyda allt.
Sedan hon tänkt den tanken med kommor, punkt
och allt, tänkte hon inte mer. Tids nog fick
hon tänka! Evigheten hade börjat. Hon gick in
i sitt rum och satte sig vid bordet. Hon log mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
