Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S. Germain till Bois de Vincennes, från Versailles
till S. Denis! I sanning, Max avtvingar oss en
viss beundran. Energi, hänsynslöshet, list,
påpasslighet, ett utsökt spårsinne måste den besitta, som
kan åstadkomma vad han åstadkom. Än här, än
där på de mest undangömda ställen, i Bois de
Boulogne, i ett kafé vid Bondy (turturduvor
uppsöka med förkärlek de underligaste ställen), i en
omnibus, i ett museum hände det att de båda
älskande plötsligt tryckte sig samman i skräck och
dolde sig - mycket bristfälligt - bakom en
marmorfaun, en trädstam eller en tidning. Jonas,
viskade flickan, det där kunde ha varit Max! Och
Jonas lugnande men bekymrad: Inte! Det skulle
då vara en satanisk slump – – –
Det var inte en satanisk slump men det var en
satanisk list. Denna Maxliknande fantom som då
och då dök upp på de mest otroliga orter, gav sig
aldrig helt till känna. Han var som en av dessa
nödbedda andar, vilka under spiritistiska seanser
låta materialisera sig blott för bråkdelen av en
sekund. Man kan verkligen inte säga att han var
påträngande. Han nöjde sig med att svagt antyda
sin allestädes närvaro. Vad var meningen med
det? Meningen var djävulsk. Hade han öppet
framträtt ur sitt dolda och dolska spioneri, skulle
han ha retat systerns stolthet och framkallat en
trotsig bekännelse. Det visste han mycket väl och
det ville han inte. Genom sitt spöklika uppdykande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
