Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helt och hållet skiljer honom från alla andra
löjliga män. Det kan tyvärr ej förnekas, att
bröderna lyckades göra Jonas till pensionatets
jubelåsna. Max tilltalade honom med så utsökt
impertinent älskvärdhet, att den stackars gossen såg rött
och tappade sansen. Edward betraktade honom
med sina stora sömniga ögon - det ena beväpnat
med monokel! - och tycktes försjunka i
godmodiga funderingar över den enfaldige, oerfarne
ynglingens yttre och inre. De fnissande flickorna
assisterade efter förmåga med stickord. Dessa små
scener utspelades vanligen vid kaffet efter
middagsbordet. De liknade tjurfäktningar, varvid den
snabbtungade Max företrädde picadores, flickorna
banderillos, Edward espadan och Jonas givetvis tjuren.
Tyvärr icke en majestätisk bjässe som injagar
skräck hos sina plågoandar - snarare en stackars
tjurkalv som släppts för tidigt in på arenan, och
vars hjälplösa raseri blott väcker löje. Espadan
Edward fick sällan tillfälle att utdela dödsstöten.
Fnysande, ursinnig men ofarlig störtade kalven ut
ur rummet, sparkande igen dörren. Espadan tog
stillsamt monokeln ur ögonvrån och lät de tunga
ögonlocken släpa mer än vanligt. Han mumlade
med ansatsen till ett leende: Pauvre coeur
meilleur -
Allt detta i avsikt att väcka Helens förakt för
ynglingen. Vad flickorna beträffar njöto de mer
av att plåga Helen än av att reta Jonas som de
egentligen funno hygglig. Emellertid kan man fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
