Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
vackra barn! Och gumman, som varken var
ilsk-sint, ej heller tappt bak sätet på en vagn, slog sin
tjocka arm kring pojkens hals, kysste honom på
kinden så att den rankiga båten skakade och skalv,
kysste på nytt och kallade honom: min älskade
gubbe! Och Jonas, till hälften strypt av gummans
kraftiga arm, pekade på Helen och viskade hest:
Se hur det arma barnet lider! Du har slagit henne
ur brädet, förföriska fe! Med mera - allt för att
roa och reta den nyss på munnen kyssta.
Korte-ligen, det var en skämtets dag, en vårdag, en
aprildag med sol över gamla och unga, med vita
strö-moln som gingo i dans, med glada gummor, tokiga
pojkar, sprittande, glittrande små vågor på floden,
putslustiga vindilar och en flicka, som bestämt
sig for att fria själv. En dag som denna kan det
inte vara så kinkigt om det är han eller hon som
friar., Hon kände sig lätt om hjärtat, trotsig och
glad. Hon sträckte armarna mot himmeln och
ropade: Ha, trolöse, jag kastar mig i floden! Jag
dör av ett brustet hjärta -
I detsamma skrek hon till på allvar och ville
stiga ur båten. Nedför den skrangliga trappan kom
nämligen ytterligare åtta feta madammer var och
en rned sin stora korg och alla skulle de till
marknaden i Puteaux. Roddaren lugnade Helen
- båten skulle inte kantra, ifall de blott lovade
att inte dansa polkamazurka mellan bänkarna.
Nu tog den första madammen, Jonas’ käresta,
till orda och visade hur finurlig hon var. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
