Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
kärleken fanns där och den var obönhörlig. Vart
skulle det taga vägen? Ingenstans. Det fanns
ingen fortsättning på dessa glittrande, susande,
sjungande vårdagar. Eller rättare: fortsättningen
var en avgrund och man bör vakta sig att se ned
i avgrunden. Tids nog får man mäta dess djup, ej
med blicken men med livet.
Alltså fortsatte de värderade ungdomarna även
efter »det lyckliga regnets dag» att föra samma
liv som tillförne: hemliga möten, flykter och
utflykter, »det där kan vara Max», skrämsel,
salighet, trots mot Gud och hela världen. Gjorde de
ingen nytta? I bortåt tjugu år alltifrån det vi födda
bliva, tränger man på oss, än bryskt, än varligt,
en tvångströja av seder och bruk, sanningar och
fördomar, klokhet och dårskap. Vi måste lära bära
den, ty den skall vara vår arbetsklädnad och
helgdagsdräkt livet ut. Men just då tröjan är
färdig och vi på allvar ska börja använda den, just
då kommer en tid, kort eller lång, då alla våra
tankar och känslor, vår kropp och vår själ
revoltera mot plagget i fråga. Perioden karakteriseras
av förakt för det nyttiga och förnuftiga samt en
stark klockarkärlek till det onyttiga, det
spritt-språngande galna. Likvisst är den mycket nyttig.
Stackars lyckliga ungdomar! De tro sig vara kvitt
tröjan för en tid åtminstone, kanske för hela livet.
Det är inte så. Den sitter nog på. Den håller.
Den sprittande kroppen, den frihetslustiga själen
arbeta just på att giva tröjan dess slutgiltiga snitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
