Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
lättnadens suck. Kerrman tuggade sin tugga till
slut svalde och sa: Nej då. Stockholm.
Där ser du! sa Max till sin bror. Du har tagit
fel!
Han log på ett sätt som åter fängslade
bisit-tarnas uppmärksamhet - ett halvt bekymrat, halvt
ironiskt leende. Man började ana, att det verkligen
skulle bli en tjurfäktning. Den ende, som ingenting
anade, var det stackars offret. Han frågade
likgiltigt:
Varför trodde ni att jag var född i Wadköping?
Det ska ni strax få veta. Men säg mig först en
annan sak: Känner ni till en bruksegendom i
Wad-köpingstrakten som heter Aspafors?
Den andra frågan föreföll ej att vara mer
svår-besvarad än den första. Ja eller nej, ingenting
annat. I stället för att svara, kippade Jonas efter
andan så starkt att även den längst bort sittande
Helen förnam ångestljudet. Stackars pojke, han
hade plötsligt förstått, i vilken riktning hetsjakten
skulle gå. Alldeles som då sibyllan gäckat honom
med det alltför goda hjärtat, rodnade han nu ända
upp i ögonvitorna. Han fick inte fram ett ord men
skakade nekande på huvudet. De förbryllade
bi-sittarna tittade i smyg än på varandra, än på
bröderna, än på Jonas. Han skakade på huvudet,
han kände alltså inte till egendomen. Hur kunde
namnet på ett okänt gods ha en så besynnerlig
verkan. Max smålog som nyss och upprepade:
Där ser du, Eddie - du har tagit fel!
T. - Bergman, Jonas och Helen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
