Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
fru Cecilias goda hjärta. Då bankiren anno 62
bröt staven över den förut beundrade, nu
föraktade svågern, gav fru Cecilia sin man rätt - det
gjorde hon nämligen alltid. Men - men - men. Blod
är tjockare än vatten. I synnerhet ha kvinnor svårt
att stå rycken för de bevekande orden: han är
ju ändå min bror. Hon försköt honom, men hennes
hjärta blödde sakta och varligt. J. A. C. vägrade
att erkänna och ångra sitt brott; fru Cecilia ångrade
i hans ställe. Denna ruelsens satisfactio vicaria är
så vanlig bland kvinnor att det knappt torde finnas
en enda god kvinna som ej »ångrar något» för sin
brors, sin mans, sin sons räkning och därigenom
tror eller känner sig rentvå vederbörande.
Hösten före här omtalade vår fyllde J. A. C.
sjuttiofem år. Släktkänslorna kommo i svallning.
Fru Cecilia tyckte att hon verkligen kunde ha
ångrat nog, hon beslöt att förlåta. Hon sa till sin
man: Min egen bror fyller sjuttiofem år och jag
tänker fira honom, det får du verkligen ursäkta.
- Bankiren gned sina händer, skakade på huvudet
men ursäktade.
Hur firningen tillgick hör icke hit. Emellertid
uppmanade den goda frun sin dotter i Paris att
sända morbrodern någon liten present samt
framför allt ett långt och vänligt brev. Helen, vars
mönstergilla dotterliga moral ännu ej uppluckrats
av en fatal kärlek, parerade genast order. Brevet
borde vara extra långt för att visa vilken kär
släkting denne aldrig skådade onkel var. Ett extra långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
