Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
veckan var i antågande. Mor blev orolig, kinkig,
gnatig, det var ingen ordning med henne. Hon
gick från halvgjord städning till symaskinen, hon
reste sig plötsligt från symaskinen för att laga
till någonting på spisen, hon ställde lika ometodiskt
(tyckte i varje fall pojken) undan kastrullen för
att kasta sig över tillklippningsbordet och mitt i
tillklippningen återgick hon till den ofullbordade
städningen. Detta sätt att arbeta fann Jonas hafsigt.
Han var van att se henne sköta sysslorna
metodiskt. Han ogillade henne, men han sa ingenting.
Ty han visste att hennes besynnerliga sätt berodde
på fadern, och att allt, som berodde på fadern var
besynnerligt.
Dagen före hans ankomst blev det så gott som
jordbävning. Allting skulle flyttas och jämkas och
vridas. Ingenting fick längre stanna på sin av
uråldrig hävd bestämda plats. Hemmet är barnets
värld, och ingen människa tycker om att se
naturlagarna kränkta. Ska nu det där väldiga skåpet,
där mors och mina kläder hänga så tätt och tryggt
samman, att man riktigt känner hur de värma och
smeka varandra, ska det nu flyttas skymfligen upp
på vinden för att bereda plats för en otäck
järnsäng, som inte är vår? Det är för den lille lika
otryggt och otrevligt, som det skulle vara för en
norrlänning att se Areskutan vandra ned till Skåne.
Allting blir otryggt när tingen ej längre äro trygga.
Symaskinen, den vördade symaskinen, doldes
bakom ett förhänge tillsammans med allt, som rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
