Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
het. Klockan ett och femton anländer morgontåget
från Wadköping, klockan ett och fyrtiotvå falla med
en halv sekunds mellanrum tre kraftiga knackningar
på deras dörr. Gongongen har ljudit, ridån går upp.
Modern har gett Jonas en sista vattenkamning,
putsat hans näsa och undersökt naglarna. Vidare
har hon ställt honom där han bör stå och sig själv
på lämplig plats. Nu ordnar hon rösten och ropar:
Stig in! Dörren öppnas.
I dörröppningen står en man, så lång, att hälften
av hans höga hatt skärs bort av dörrbjälken.
Det är en ståtlig, vacker karl, en smula senig och
benig. Håret vid hattbrättet är lätt knollrigt,
sol-skensgult, likaså läpp- och pipskäggen, formade
efter Napoleon III. Ögonen mörkblå, kraniet snarast
långskalle, ansiktet ovalt med något tillspetsad
haka, näsan rak med en antydan till hökknyck.
Hållning - knekt av gamla stammen.
Ansiktsuttrycket övervägande buttert med en tillsats av
förakt, högdragenhet och - glimtvis - en viss
syrlig* godmodighet. På hjässan bar han en hög
cylinder, modell 1862, i mullvadsgrå färg, som
stämmer väl överens med livrockens. Den manliga
dräkten förändras nuförtiden långsamt och
stillsamt. Den enkle medborgaren, som saknar högre
estetiska ideal på området, går praktiskt taget klädd
i ungefär samma snitt från ynglingaåren till graven.
En mångårig kostym har dessutom förlorat mycket
av sitt snitt, det gamla byltet kan ha ramlat just
ur vilken som helst av decenniets journaler. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
