Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
en stensockel - sökte övertrumfa dem i skri, skratt,
cynism. För resten saknade hon inte skönhet, men
»häxvinklarna» vid tinningarna med dess starka
»åskviggar» framträdde så tydligt - till exempel då
hon dansade med utslaget hår - att hennes öde
några århundraden tidigare helt säkert slutat på
bålet. Kanske gjorde det så även nu.
Förargelsen bestod däri, att hon en afton -
den sjätte i backanalen - utvisades från en lokal.
Naturligtvis vaknade hela följet ur sitt rus. En
medlem hade blivit skymfad! Varför? Personalen
svarade: Hon hade betett sig oanständigt. Följet
visste inte ens vart hon tagit vägen, så ringa
uppmärksamhet skänktes den, som offrade allt för
att vinna den. Slutligen fann man henne på
trottoaren, nedsjunken bakom en stolhög. Eddi
lyfte upp henne. Då slog hon armarna kring hans
hals och kysste honom ursinnigt. Den unge
mannen utbrast ofrivilligt: Ah fy så otäckt! - Hennes
kvällskavaljer, Max, spelade med mycken komik en
liten svartsjukekomedi. Följet skrattade. Man var
ju ute för att roa sig.
Resultatet av den pinsamma episoden, flickans
utvisning blev att hon åter måste överdriva
överdriften, stegra festens redan alltför stegrade tempo.
Rätt vad det var ropade flickan i det hon med
hysterisk muskelspänning höjde sig på tå och slog
ut armarna: Nu vill jag veta mitt öde! Till
sibyllan! Till sibyllan! - Klockan var mellan tre
och fyra på natten, men förslaget mottogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
