Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
upprepade - ännu med ett svagt eko av rusig
glädje i rösten: Ojavisst! Blommor! och tog fram
plånboken. Infallet kan synas en smula
lättsinnigt. De inbillade sig, alla dessa ungdomar, under
några ögonblick att olyckan skulle kuntja besvärjas
med blommor. Dessa graciösa tingestar, som utföra
sitt värv lika väl i ett barns hand, vid en bruds
barm, på en åldrings sköte, vid den sjukes bädd
och på den dödes kista.
Mitt upp i denna naiva blomentusiasm, som grep
hela ungdomsskaran - även Jonas och Helen -
inträdde omedelbart prosan. Från korridoren och
den sjukas rum kom, följd av värdinnan, en herre,
vars lediga, kraftiga hållning och en smula kärvt
opersonliga uppträdande antydde officern. I
handen höll han två brev. Han läste deras utanskrifter,
bytte en hastig blick med värdinnan och vände sig
därpå till ungdomsskaran, som plötsligt stillnat.
Han böjde högst obetydligt och rätt ohövligt på
huvudet, spörjande (på franska):
Finns här herr Max Bourmaister?
Det är jag, svarade Max.
Och herr Edward Bourmaister?
Jag.
Främlingen, vars ansikte pryddes av en
synnerligen välvaxad martialisk svart mustasch, till
formen ej olik ett §, fick nu ett mera älskvärt
uttryck. Och i det han bugade sig djupare än nyss
(antagligen därför att han nu var på »den säkra
sidan») yttrade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
