Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
sjönk stillsamt ned på en stol. Jonas åter, den
kloke gossen, stod där med sänkt huvud som
skolpojken inför den vredgade rektorn. Han gjorde
inte något försök att avbryta, men med små, tafatta
åtbörder betygade han sitt hjärtas förtvivlan.
Äntligen tröt luften domaren och Jonas kom till orda:
Herr domare, yttrade han milt men bestämt, jag
skulle aldrig tillåtit mig detta, om icke hertig de
Gr-nt rått mig att med fullt förtroende vända mig
till er. Hertigen prisade er humanitet -
Vem? sporde domaren.
Hertig de Or-nt.
Vilken hertig de Gr-nt?
Kammarens president.
Paus. Helen tänkte: Nu är Jonas också förlorad!
Herre milde Gud vi komma att sluta i fängelset
allasammans. O pappa! O mamma!
Domaren buttert:
Känner ni hertigen?
Helt obetydligt, svarade Jonas med vinnande
blygsamhet. Men en släkting till mina vänner (osagt
vilka - domaren trodde, att det var de anklagade),
en släkting till mina vänner, Sa Altesse Serenissime
Marie-Pie-Pauline, princesse de Stolberg-Stolberg
är nära befryndad med hertigen och dessutom
hans ungdomsvän. Hon umgås flitigt i Palais de
Gr-nt.
Det angår ju inte mig, mumlade domaren, ej
utan orsak. Därpå i förbigående:
Och hertigen nämnde mitt namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
