Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
värd och rättänkande person. (Uttytt: Till hertigen
tar jag icke någon hänsyn men kanske till mannen.)
Jonas böjde på huvudet:
Herr domare, ni känner hertigen bättre än jag.
Både sant och smickrande! Nu tycktes
emellertid domaren plågad av oroliga tankar. Han
muttrade för sig själv och småskakade på huvudet.
Plötsligt upptäckte fransmannen Helen, som han
antagligen glömt. Han drog en lättnadens suck och
gick livligt emot henne.
Mademoiselle! Ni är blek?
Mademoiselle, upprepade Jonas med en viss
högtidlighet, mademoiselle är syster till de båda
unga män, som råkat i en så sorglig belägenhet.
Å, jag förstår, mumlade domaren medlidsamt.
Han räckte henne med en impulsiv rörelse
handen. Den knäsvaga flickan reste sig, varvid den
lille domarens värdiga hållning kom en smula på
sned. Han rätade dock genast upp sig och yttrade:
Mademoiselle, jag vet icke hur det kan vara i
ert land. Men i vårt Frankrike är det varje mans
främsta plikt att beskydda oskulden och bespara
den onödiga lidanden. Vad jag kan göra för er och
edra bröder, det kommer att göras.
Helen böjde graciöst på huvudet. Domaren
bugade djupt. Därpå skänkte han Jonas en mindre
djup bugning som besvarades på samma sätt. Ty
hertig de Gr-nts protegé kan givetvis inte vara
för mjuk i ryggen.
Utkomna på gatan hängde Helen huttrande vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
