Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Tack så hjärtligt! utbrast Max indignerad. Men
jag ska dessutom anhålla om hederslegionen!
Den lyckliga dagen var inne - och vad hände?
Bankiren hade förgätit, att ett samhälle kan hastigt
insjukna men blott långsamt tillfriskna. Den
faderliga myndigheten visade sig vara en kråkskrämma
utan anseende och aktning. Fru Cecilia förklarade,
att hon under den närmaste tiden ej önskade se
sin man, ej heller sina söner. Hon hade gripits av
hat till hela mankönet, vilket bestode dels av
småaktiga och gnatiga personer sådana som
Fabian, dels av bortskämda, äckliga slynglar sådana
som hennes herrar söner, dels slutligen av oartiga
tölpar sådana som Jonas. Till att bota detta
ödesdigra manfolkshat ansåg hon sig behöva en
vecka. Denna tid ämnade hon använda till att sova,
gråta, skriva brev, gå i museer och magasin,
glömma priffe och återfånga minnen från en för
länge sedan vissnad Pariservår. Det enda
sällskap hon önskade var Helens, och Helen fogade
sig desto hellre, som hon den sista tiden »verkligen
hunnit bli skäligen trött på den käre Jonas».
Återstod för bankiren att utöva faderlig
myndighet över de båda sönerna. Tyvärr är en far, som
förklarats i bann av sin hustru, en föga
imponerande figur. Barnen lyssna till hans kloka råd
med misstro och till hans välbetänkta bannor
med överlägsenhet. Bankiren framförde den
allvarliga frågan beträffande inköpsfonden. Hans
söner vägrade ånyo att tro sina örons vittnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
