Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
nade, man förstod att Eddy ämnade säga
någonting betydelsefullt, man var i spänning.
Äntligen lyfte han den tunga blicken från assiettens
kant till svågerns ansikte, yttrade efter en sekunds
uppmärksam granskning:
Hör nu Kerrman, efter det här har jag nästan
fått en känsla av att du hör till familjen.
Å så roligt då! sa Kerrman, stack en halv potatis
i mun.
Svaret skulle vara spydigt. I själva verket täckte
orden fullständigt hans känslor. En gammal, sluten
patritiersläkt har svårt att upptaga en medlem
av främmande skikt och kast. Det är inte så
mycket fördom som fast mer instinkt bakom
motviljan. Kerrmans ingifte i familjen skulle givetvis
till sist ha gjort honom till en Bourmaister men
det skulle ha tagit decennier. Hans duglighet som
affärsman skulle snarare hindra än befordra
processen, på grund av svågrarnas avund. Oenom att
fullborda »Paradiset» hade han med ens kommit
innanför murarna.
Nu - femton år senare - ville man driva ut
honom.
Hur hade han lyckats finna den så ivrigt
eftersökta familjeklenoden? Tack vare ett mycket enkelt
resonemang. Eddy hade trots rikliga medel, gott
om tid, tillgång till all möjlig expertice ej lyckats
uppspåra gobelängen i Belgien, Holland eller
Frankrike - alltså var det inte troligt att någon
annan skulle ha bättre lycka i Belgien, Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
