Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tronföljaren.
Plötsligt sa Bourmaister:
Sannerligen! Jag har glömt att fråga kära bror
efter Mikael. Goda nyheter vill jag hoppas?
Gubben, som så hastigt drogs från räkningen
av sitt livsträds årsringar för att, bildligt talat,
rikta blicken mot dess topp,
slöt for några sekunder ögonen.
Det gulvita, åldersskarpa, gubbkarga ansiktet lyste
av ett leende så svagt att det nästan blev borta i
rynkor och fåror. I det han rätade på sig och
spände ut bröstkorgen svarade han myndigt och
strävt:
Från Mikael ingenting annat än gott.
Tillade efter några ögonblicks tvekan småskrattande:
Det vill säga - jag tar då icke med i räkningen
ett spiritistiskt meddelande som för någon tid
sen bragtes mig av ett äldre okänt fruntimmer,
en viss mrs Smitt, svenskamerikanska. Hennes ädla
avsikt uppgavs vara att varna mig beträffande
Mikael. Min käre sonson skulle ha fastnat i en skön
sirens garn och flitigt umgås i hennes hus, som
tedde sig mycket rikt och präktigt men som inte
vore något annat än ett maskerat otuktsnäste och
spelhåla. Jag borde se till att han så fort som
möjligt lämnade Hamburg. Nå - nu vågar jag
ju inte precis svära på att min herr sonson inte
kan ha knutit en förbindelse med någon skönhet
ur demimonden. Vid tjugufyra års ålder är en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
