Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
tillåter mig att finna detta högst besynnerligt.
Låt vara att hon tiggt av Mikael och att han
gett henne pengar. Men han lär väl ändå inte
ha invigt henne i sina amourer? Eller skickat
henne till sin rike farfar i Wadköping? I så fall
borde hon ha tiggt även av dig -
Man kanske förundrar sig över bankirens livliga
intresse för denna obetydliga händelse, som
möjligen kunde angå Mikaels farfar men näppeligen
någon annan. Tyvärr måste vi tillstå att han icke
var ett dyft intresserad - han hycklade! Den
illmarige lille sjuttiosexåringen hade gripits av en
syndig lusta att gäckas med den åttionioårige
mastodonten. Arnf elts alltuppslukande kärlek till
sonsonen var honom och allom bekant. Däremot hade
Bourmaister själv bra lite till övers för den
lättsinnige unge herrn. Enligt hans åsikt var det Mikael
som dragit in Kerrman i den riskabla
Aspafors-affären. Vidare var det icke alldeles otänkbart att
Mikael kunde uppträda som tronpretendent i firman
Arnfelt, Bourmaister & C:o. Visserligen skulle
det bourmaisterska partiet med en aktiemajoritet
av cirka 10:5 lätteligen tillbakaslå varje anfall,
men det låg oro i luften. Själv skrämd av Max’
och E:ddys dystra profetior och kanske ännu mer
av sin lugne mågs obehärskade uppträdande vid
morgonens sammanträde, kände den lille
tomte-bissen Bourmaister ett dunkelt begär att rubba
jätten Arnfelts lugn. Han fortsatte därför med sitt
impertinenta hyckleri sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
