Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronpretendenterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
leendet som ständigt måste kämpa förgäves mot
det barska lynnets fåror och ålderns skrynklor, hade
för en gångs skull segrat fullständigt. Mikael - en
lysande personlighet. Och vem hade fällt orden?
En skrävlare? Nej, den erfarne, klarsynte,
besin-ningsfulle Fabian Bourmaister! Den ene gubbens
hand lades över den andres. Med behärskad stämma
yttrade A. O.: Det gläder mig att höra din åsikt
om Mikael. Den är kanske alltför smickrande. Men
uppriktigt talat - jag har en nära nog vidskeplig
veneration för Fabian Bourmaisters skarpsyn och
omdöme. Hans ord är kungsord.
Ja, tacka för det!
Förtroende förpliktigar och lille Bourmaister
skämdes så smått. Emellertid var hans lovtal ur
flera synpunkter sett icke alltför överordigt. Mikael
Arnfelt hade ärvt sin farfars skarpa förstånd, hans
klara, nyktra omdöme, hans energi, hans oböjliga
vilja, hans uthållighet, hans förmåga att imponera
och härska. Därutöver ägde han en kattmjuk
smidighet och en älskvärdhet, som knappast kunde
sägas stamma från A. Q. Han var en utsökt
sällskapsmänniska - kvick, slagfärdig, skälmaktig,
underhållande tack vare sina vidsträckta resor, sin
redan mångskiftande levnad och sin estetiska
bildning. Hans smak var förträfflig, hans dandyism
måttfull. En passionerad konstälskare och fin
konstkännare som Eddy Bourmaister erkände hans
överlägsenhet. Jonas Kerrman, själv klartänkt,
förbluffades av hans kombinationsförmåga. Lägg härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
