Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saker av betydelse nödgas följa Maxis direktiv.
Frånsett ett fåtal aktier som pro forma placerats i
Ahlmarcks och ett par styrelsemedlemmars händer
(blindpipor) voro firmans tvåtusenfemhundra aktier
sålunda fördelade: Bankir Fabian — niohundra,Max
& Eddy trehundra, Helen & Jonas — femhundra
(därav etthundrafemtio Helens möderne) samt
återstoden cirka åttahundra hos Arnfelt. Bourmaistrarna
inklusive Kerrmans kunde alltså uppställa
ettusensjuhundra aktier mot Arnfelts åttahundra. Kerrman
åter kunde i förening med Arnfelt möta svärfaderns
och svågrarnas förenade ettusentvåhundra med
etttusentrehundra. Alliansen var emellertid otänkbar.
För det första skulle ett beroende av A. O. bli ännu
mera farligt och förödmjukande. Vidare skulle
alliansen innebära ett brott mot familjelojaliieten,
framkalla en brytning — pinsam för Helen — och
ohjälpligt störa det goda förhållandet till svärfadern. En
tredje orsak höll Kerrman fjärran från den store,
gamle enslingen — ett så att säga levande
begravet samvetsagg. Därmed förhöll sig sålunda:
För att inleda underhandlingar med Bochum
& Söner hade Jonas rest till Hamburg och
uppsökt firmans verklige chef, den yngste av
bröderna Bochum, Filip. Mannen, en storväxt,
fetlagd ung jude, som i elegans kunde tävla med
själve dandyn Mikael, tog vänligt mot besökaren
men kyligt hans ärende. Han sa: Genom Mikael
Arnfelt känner jag rätt väl Aspafors-Hobys
ställning och möjligheter. De äro inte dåliga, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
