Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
med masken. På en stol bredvid honom satt en
flicka, helt klädd i svart, mörkhårig, vacker men
stel. Det enda rörliga var hennes ögon, som vändes
med ett urverks precision från Mikael till hans
spegelbild och åter. En tredje varelse satt till
hälften dold bland brokader och gyllenväv, en
halvgammal, grådaskig kvinna i urmodig kappa
och hatt. En garderobiär antog Jonas. Han
betraktade Mikael i spegeln och väntade med en viss
spänning hans hälsning. Den blev enkel nog.
Förnöjd men utan spår till förvåning utbrast Mikael:
Så bra att du kom, lille Kerrman! Kan du se,
vem jag är lik? »Skogvaktarpojkens» ansikte
verkade ännu ungdomligt - kanske med konstens
hjälp - men hade fallit av och fallit in.
Kindernas avtunning lät pannans höjd framstå och de
blå ögonens storlek. Hakan hade smalnat,
tillspetsats: läpparna sammanpressades i en nervös
spasm: munnen minde om en gammal kvinnas
mun. Vad likheten beträffar, gjorde mask och
kostym kuggfrågan lätt. Han liknade den tredje
Gustaf. Frågan besvarad, utbrast han förtjust:
Där ser du, puckel, vi lyckas så småningom! Nu
kan du gå. Vänd till den svarta flickan sa han
på franska: Du också, min söta Jacqueline! Den
allvarliga flickan svarade på bruten tyska: Jag
heter Maritzka. Invändningen gjorde honom
nervös : han sprang upp, de tunna, vita händerna
fladdrade i spetsmanschetterna. Än sen lutbrast han.
Jacqueline eller Maritzka? Inbilla ni er, småttingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
