Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
dags morgon. Trumman vore alltså att betrakta
som en fornkristen grav. Husfadern dristade nu
undanbe sig muntra kvickheter, vartill Mätta
gen-mälte att hon ej vore städslad att muntra någon,
vem det vara månde. Diplomatiskt döv för denna
näsvishet, klafsade bankiren, följd av de båda
kvinnorna, ut i våningen på jakt efter en viss Annika,
vars kända corfitziska fromhet tycktes slå en bro
över till det fornkristna. I barnkammaren möttes
straffexpeditionen av motgång. Den brottsliga låg
bekvämt utsträckt på sin pinnsoffa med en manlig
individ tryckt mot sitt bröst, en kvinnlig vid sin
sida och ett lejon under huvudet. Sofflocket täcktes
av ett tjockt lager sand. Ett skarpt tankearbete
rynkade några minuter husfaderns panna under
det att de båda kvinnorna ängsligt iakttogo hans
minspel. Plötsligt klarnade hans panna och han
viskade förnöjd lik den där löst ett kvistigt
problem : Aha, nu begriper jag - hon ligger och sover
i öknen. Därpå tillade han barskt men viskande:
Hon ska ha en grundlig risbastu: det har hon
förtjänt. Orden voro brutala, men man spårar en viss
finkänslighet i den viskande tonen. Uppmuntrad
härav påpekade Mätta det skadliga i att aga ett
barn som nyligen (fem månader) haft mässlingen.
(Mässlingen medför livslång immunitet men
skyddar även under längre eller kortare tid mot mycket
annat ont.) I egenskap av barnets mor ansåg sig
fru Helen böra ha ett ord med i laget. Aga borde
ej förekomma, men väl skulle man fråntaga den so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
