Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
svärfaderns »förräderi»: än värre: det räckte åt
den uppretade ett förgiftat vapen. Tjuraktigt ilsken
genmälte Jonas med klumpigt låtsad förvåning:
Så länge svärfar lever? Svärfar hoppas
således leva någon avsevärd tid ännu ? Det hade jag
knappast väntat av en person som låtit doktor
Möbius skänka sig ett tiotal dödliga sjukdomar.
En sådan person kan i varje fall inte vara någon
kraft att räkna med.
Den lille gubben hade redan lyft sina händer
med handflatorna utåt, besvärjande. Han ropade,
fast viskande: Maxi! Eddy! Inga överilningar.
Jonas är upphetsad. Han vet inte rätt, vad han säger.
Det är inte hans avsikt att förolämpa mig -
Inte aningen om det! Inte ett dyft åt det hållet!
utbrast assessoiren med den utomståendes och
likgiltiges frimodiga tro. Bah, bah, bah! - Bä, bä, bä,
mumlade Eddy. Maxi sa: Som pappa vill. Klok
som pappa är, har pappa säkerligen aldrig väntat
någon takt eller tacksamhet från det hållet.
Knivkastningen hade alltså börjat och börjat bra
ur ren knivkastningsteknisk synpunkt betraktad.
Kerrman hade på få minuter lyckats såra sina båda
vänner, Ahlmarck och svärfadern. Önskade han
ytterligare såra sina fiender Maxi & Eddy, så borde
det ske för nöjes skull. Det kunde i varje fall
ej ändra stämningen och ställningen. Kerrman sa
till sig själv: Se så Jonas, nu blåser vi på gröten!
- en symbolisk fras som fru Helen brukade an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
